Bönhörelse? Ja, men genom placeboeffekten!

Så här skriver LOKATT i Anders Hesselboms blogg idag:

”Det är rätt obegripligt att troende tror att deras gud hör bön och hjälper dem.”

Då svarar jag:

Lokatt. Det är egentligen inte så obegripligt. Det har med graden av hjälp att göra förstås. Vi har ännu inte sett att en amputerad lem vuxit ut genom bönhörelse så den hjälpen väntar på uppfyllelse. Under tiden tröstar sig den troende med att Gud vet bäst…

Men när det gäller annan mindre spektakulär hjälp fås ”bönhörelse”. Och det är den som är drivkraften bakom alla religioner, bakom all New Age flum etc., etc.

Den typen av bönhörelse kallas i andra sammanhang placeboeffekt. Efter bön känner den bedjande att han har haft en dialog med Gud. Gud mumlar inte några ord men skänker stilla glädje och lugn vilket den troende tar som intäkt för Guds deltagande i samvaron. Men man måste tro. Och det är därför apologeterna trycker på med sitt mantra om och om igen: ”Du måste tro!”. Och de har ju rätt. Utan tro, ingen placeboeffekt, ingen ”bönhörelse”!

Dessa förhållanden till Gud vore ju egentligen oförargliga. Om det inte vore för häxbränningar, IS och annat som det leder till. Och framför allt: själ tid från utforskning av verkligheten och lägger hämsko på tänket. Utan gudar hade vi nu åkt runt i universum. Hjärnan har i årtusenden förspillts på galenskaper. Har det varit en oundviklig resa given i vårt stadium i evolutionen? Tror inte det!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s